Jules Ofelia Princess
Tänkte berätta om mitt hjärta, Ofelia.
Ofelia blir fem år i år, hon impoterades ifrån Danmark i maj/juni 2009 sedan kom hon till mig i agusti. När ofelia kom till Sverige var hon helt ohanterad, Anita som importerade henne berättade att han som skickat hit hästarna bara slängt på dem, de gick lixom inte att hantera. Anita började hantera henne fick på henne en grimma och gick sakta fram dag för dag. När Felan kom till mig kunde jag leda henne tränsa henne men jag kunde INTE ta av grimman, hon var nått fruktansvärt rädd om hennes öron. Jag kunde verkligen inte vad jag än gjorde pappa höll i henne och jag försökte klappa dom försiktigt men hon slängde sig stegrade bockade fastbunden i stallgången.. så till början sket jag i grimman den satt där vad vi än gjorde.. Jag började så småning om sadla henne och vi fick riktigt bra kontakt hon var mer tillgiven till mig än någon av de andra hästarna. Sedan kom det ju en dag jag ville kunna ta av grimman och ta på, så jag anlitade lite hjälp av en tjej som heter Lisen, grym tjej! Jag berättade vad ofelia hade varit med om. Att gå i en stor flock på Danmarks slätter och bara leva livet i 3år sedan komma till sverige och ska bli ridhäst är inte lätt, hela hennes liv förändrades på en sån kort stund! Det första Lisen gjorde var att sätta på grimskaftet hålla hårt i det och ta tag i örat och höll i det, hon slängde sig och höll på i några minuter med sen bara slappnade hon av och fattade lixom att det gjorde inte ont och det var inte farligt? Efter det har det aldrig varit några problem, nu går hon utan grimma i hagen och det går kanon att ta på och av mm. Lisen hjälpte mig även komma upp på ryggen på Ofelia så i Januari 2010 var Ofelia helt ridbar i skritt trav och galopp och vi höll på i ca 1 månad, minns att Lisen bara var ute hos mig 15 ggr. Hade förväntat mig mycket mer jobb. I Maj 2010 bytte vi stall pga vissa omständigheter. Varken jag eller Ofelia trivdes i det stallet vi stod i, hon hade inga vänner och det hade inte jag heller. Så vi flyttade till Stall Norra Boarp där vi står idag. Ett underbart stall och sommaren 2010 förändrades och utvecklades både jag och ofelia makalöst mycket. Vi har ridhus 5 min ifrån stallet perfekt framskrittning, vi började träna regelbundet för dressyrtränaren Angelica. Vi var med i vår första dressyr träning i sept/okt minns inte riktigt, det gick väl sådär men vi tog det mest som en träning. Nu i år har vi börjat hoppträna 1 gång i veckan för Katta i Grankärr och hon hoppar som en ängel! Nu nästa helg på söndag ska vi på vår första hopptävling *ler* . Som sagt så har vi tagit det rätt lungt inte stressat särsilt mycket men det har berott på mycket. Dels för att både hon och jag mådde dåligt ett tag och det blev inte så mycket träning förra vintern då vi inte hade någon tillgång till varken ridhus eller ridbana! Men som sagt så mår både hon och jag prima och trivs som handen i handsken i Boarp!
Januari 2011
Morötter är livet!
Älskar mitt hjärta, hon är verkligen min bästa vän och vi känner varann utan och innan!
Ofelia blir fem år i år, hon impoterades ifrån Danmark i maj/juni 2009 sedan kom hon till mig i agusti. När ofelia kom till Sverige var hon helt ohanterad, Anita som importerade henne berättade att han som skickat hit hästarna bara slängt på dem, de gick lixom inte att hantera. Anita började hantera henne fick på henne en grimma och gick sakta fram dag för dag. När Felan kom till mig kunde jag leda henne tränsa henne men jag kunde INTE ta av grimman, hon var nått fruktansvärt rädd om hennes öron. Jag kunde verkligen inte vad jag än gjorde pappa höll i henne och jag försökte klappa dom försiktigt men hon slängde sig stegrade bockade fastbunden i stallgången.. så till början sket jag i grimman den satt där vad vi än gjorde.. Jag började så småning om sadla henne och vi fick riktigt bra kontakt hon var mer tillgiven till mig än någon av de andra hästarna. Sedan kom det ju en dag jag ville kunna ta av grimman och ta på, så jag anlitade lite hjälp av en tjej som heter Lisen, grym tjej! Jag berättade vad ofelia hade varit med om. Att gå i en stor flock på Danmarks slätter och bara leva livet i 3år sedan komma till sverige och ska bli ridhäst är inte lätt, hela hennes liv förändrades på en sån kort stund! Det första Lisen gjorde var att sätta på grimskaftet hålla hårt i det och ta tag i örat och höll i det, hon slängde sig och höll på i några minuter med sen bara slappnade hon av och fattade lixom att det gjorde inte ont och det var inte farligt? Efter det har det aldrig varit några problem, nu går hon utan grimma i hagen och det går kanon att ta på och av mm. Lisen hjälpte mig även komma upp på ryggen på Ofelia så i Januari 2010 var Ofelia helt ridbar i skritt trav och galopp och vi höll på i ca 1 månad, minns att Lisen bara var ute hos mig 15 ggr. Hade förväntat mig mycket mer jobb. I Maj 2010 bytte vi stall pga vissa omständigheter. Varken jag eller Ofelia trivdes i det stallet vi stod i, hon hade inga vänner och det hade inte jag heller. Så vi flyttade till Stall Norra Boarp där vi står idag. Ett underbart stall och sommaren 2010 förändrades och utvecklades både jag och ofelia makalöst mycket. Vi har ridhus 5 min ifrån stallet perfekt framskrittning, vi började träna regelbundet för dressyrtränaren Angelica. Vi var med i vår första dressyr träning i sept/okt minns inte riktigt, det gick väl sådär men vi tog det mest som en träning. Nu i år har vi börjat hoppträna 1 gång i veckan för Katta i Grankärr och hon hoppar som en ängel! Nu nästa helg på söndag ska vi på vår första hopptävling *ler* . Som sagt så har vi tagit det rätt lungt inte stressat särsilt mycket men det har berott på mycket. Dels för att både hon och jag mådde dåligt ett tag och det blev inte så mycket träning förra vintern då vi inte hade någon tillgång till varken ridhus eller ridbana! Men som sagt så mår både hon och jag prima och trivs som handen i handsken i Boarp!
Januari 2011
Morötter är livet!
Älskar mitt hjärta, hon är verkligen min bästa vän och vi känner varann utan och innan!
Kommentarer
Trackback
